C ordet

Vila i frid Ulrica. Jag kände dig inte men ditt mod och din styrka har betytt mycket för många.

Ännu ett offer för cacerdjävulen.
Jag har under ett år läst en blogg, om någon i min ålder med spridd cancer, om hennes kamp och hopp om att få leva. Jag fann på något sätt styrka i att läsa vad denna okända person hade att berätta. Det har varit mycket cancer kring mig förra året och det har varit jobbig av flera anledningar, särskilt eftersom jag har dödsskräck. När någon blir svårt sjuk eller dör påminns jag om min egen dödlighet och får ångest. Jag vill inte dö, inte nu, inte någonsin.
Det var länge sen sist, men i natt fick jag av någon anledning en sånt anfall. Låg vaken i timmar, tänkte på min morfar, min farmor, och även på Ulrica, som jag aldrig ens träffat. Så nu när jag öppnar hennes blogg har hennes man skrivit att hon somnat in. Mina tankar går nu till hennes man, barn, föräldrar. Samtidigt som min egen ångest jagar mig. Jag är livrädd för att drabbas av detta hemska.