Äntligen människa

1½ vecka med vansinnesvärk  i en visdomstand som sen fick sätta livet till och smärtan övergick till något ännu värre. Inte kunnat äta för jag har inte kunnat öppna munnen, och inte sovit ordentlgit och ätit värktabletter dygnet runt. Men nu är det nästan över. Har inte ont. Har sovit hela natten, kan äta någolunda. Inte öppna munnen helt, men tillräckligt för att kunna äta. Men hoppas ju det ocå blir helt bra så småningom. Men att slippa smärta är underbart.