Att leva på existensminimum

Har ni läst fattigbloggen? Vad är problemet? Skulle det vara svårt att klara sig på 3680 kr/mån? Jag har varit där många ggr under många år. Har legat under normen oxå ibland, utan att jag sökt socialbidrag och klarat mig ändå. När det under ett par korta perioder har vart helt åt skogen då har jag fått socbidrag, och då tyckt att jag varit rik, för då fick jag ju plötsligt mer pengar än vad jag var van vid att ha.

Normen ser ut så här:
Livsmedel: 1 620 kr
Kläder och skor: 520 kr
Lek och fritid: 400 kr
Förbrukning: 110 kr
Hälsa och hygien: 260 kr
Tv, tele, tidning: 770 kr
Totalt: 3 680 kr

Plus hyra, el och anat som man får anpassat efter sina räkningar.


Jag har aldrig ansett mig vara fattig när jag levt på existensminimum. Livsmedel 1620 kr. Hälsa och Hygien 260, Förbrukning 110. En summa på hela 1990 kronor, för en enda person. När jag var ensamstående med två barn låg min summa på 13-1400 kronor, för oss alla tre alltså. Nu är vi fler och summan ligger på drygt 2000 kr. Vi borde alltså sätta sprätt på ca 8000! Helt galet. Hur lyckas man slösa så mycket pengar på bara mat och förbrukningsartiklar?
Ska inte gå igenom varje post nu men 3680 kr för en person är inga som helst problem att leva på, jag lovar. Och det är om man lever normalt utan köpstopp. Med ett köpstopp kan man faktiskt spara pengar av den summan!

Alla var alltid förundrade över hur jag klarade mig, då under alla år som jag var ensamstående. Och jag är lika fundrad över varför alla var det? Slösar verkligen alla människor så mycket pengar på onödiga saker, eller onödigt dyra saker?
Jag som anser att jag slösat för mycket pengar i onödan senaste åren, bara för att jag fått det LITE bättre ställt och kommit över existensminimmun. Därför har jag nu köpstopp, för att jag behöver inte mer skrot i mitt hem. Men det handlar ändå bara om runt 20 eller på sin höjd 30 000 per år som jag slösat i onödan och då räknar jag inte bara kläder utan nya mattor, gardiner, böcker och allt möjligt. Men enligt normen ska man lägga över 11000 per år bara på kläder, skor och fritid. Man får massor med kläder för dom pengarna om inte slösar bort allt på svindyra märken.

Visserligen betalar inte soc några lån. Men Csn kan sänka återbetalningsbeloppet och andra lån ska man inte behöva ha. Det är ju min åsikt, som jag tidigare skrivit om, men jag vet att inte många håller med mig. Men kan man inte spara ihop till det man vill ha då har man inte heller råd att betala av på lånen. Säger jag som precis lånat till en bil... men det var ju lite akut, jag kunde inte vänta ett helt år tills jag sparat ihop till den. Men då är jag just nu nästan 100% säker på att jag inte kommer att få det sämre ställt närmaste året, och kommer att kunna betala tillbaka lånet på mindre än ett år. Annars hade jag aldrig tagit ett lån. Och en buffert på åtminstone 5-10000 ska alla kunna ha, och då behöver man inte ta något akutlån om exempelvis kylen går sönder eller man behöver göra en rotfyllning.

Nu spårade jag ur en aning så jag stannar här, men personekonomi är ett ämne jag gillar så kanske återkommer jag med det igen.