Sopfolket

Nu har jag sett ett program, om bla svenska freganer. Där framkom det som jag tidigare skrivit om att svenska butiker förstör det dom kastar, dom hällde bla schampo på maten.
Men att leta mat i soptunnor känns lite väl extremt ändå. Det skulle jag inte göra. Men att byta kläder, böcker och andra saker, köpa secondhand och ta saker från såna insamlingsställen som finns i många lägenhetsområden, det ser jag inga som helst problem med. Tvärtom, det borde fler göra i stället för att köpa nytt hela tiden och sen slänga det man tröttnar på.
Att vara oberoende av samhället genom att bara leta sopor, bo i en bil och aldrig jobba. Ja, det tycker jag man ska få göra om man vill leva så. Det är dumt att det är olagligt att leta sopor i sverige.
Jag skulle gärna vilja vara oberoende av samhället, men det skulle inte funka. Jag vill nog ändå kunna köpa min mat, förutom det lilla man kan producera själv. Jag vill ha ett hus att bo i och el och mina elektriska prylar som jag är van vid.
Men en liten bit på väg är vi i alla fall, på ett sätt. Vi har byggt utan lån, har bara el och telefon och såna räkningar. Vi har mat som vandrar omkring på gården. När vi får ordning på tomten ska jag börja odla lite grejer, morötter, och sånt. Men samtidigt så finns här inga möjligheter att byta grejer, finns inte secondhandbutiker, finns ingenstans att lämna sina möbler och annat man vill bli av med. Det åker till soptippen. Visst finns ju Blocket och Tradera. Men frågan är vad som är miljövänligast, köpa nytt eller att frakta grejerna runt hela sverige när man köper och säljer begagnat? Jag varken säljer eller köper stora grejer på det sättet. Däremot kläder och böcker och annat smått har jag både sålt och köpt. Det finns en liten liten Röda korset några mil bort, dit har jag skänkt en del kläder, men det finns aldrig något i min storlek att köpa där. Och dom tar inte emot möbler och annat. Så soptippen eller Blocket, vad är bäst?